Men läkemedelsbranschen har i likhet med stor del av tillverkningsindustrin flyttat tillverkning till lågkostnadsländer och trots att kontrollen varit hård av de tillverkade aktiva substanserna som levererats till färdiga läkemedel, finns inte alls samma krav på leverantörerna från lokala myndigheterna när det gäller deras utsläpp. Avloppen från flera olika industrier i Hyderabad leds till ganska primitiva reningsverk utan den teknik som krävs för att rena vattnet. Följderna blir naturligtvis oacceptabla.
Problemet illustrerar det dilemma som allt fler företag har idag, att kontrollera och säkerställa att leverantörerna lever upp till de krav på miljömässigt och socialt ansvar som finns. Det här gäller inte bara läkemedelsbranschen, utan i lika hög grad andra branscher och stora företag som H&M, Ikea och Ericsson som alla jobbar med många hundra leverantörer. Globaliseringen har flyttat tillverkning från avancerade ekonomier med hårda miljökrav, till utvecklingsekonomier med än så länge lägre miljökrav. Men här finns det inga genvägar. Det enda rimliga är att läkemedelstillverkarna säkerställer att deras beställningar inte leder till utsläpp som aldrig någonsin skulle accepterats i företagens hemländer.
Att det går att bedriva det här arbetet framgångsrikt finns det många exempel på. Läkemedelsföretag som AstraZeneca och Pfizer har, som vi tidigare berättat om i MiljöRapporten, ofta ett avancerat kontrollprogram för miljö och kvalitet hos sina leverantörer. Men det gäller inte hela branschen, det finns produktion av generika som idag inte kan överblickas. Här krävs antagligen en kombination av frivilliga branschinitiativ och tuffare regelverk, exempelvis på EU-nivå.




