I det slutliga paketet ingår också en överenskommelse om den gröna fonden, en ny internationell institution som ska finansiera klimatomställningen i de länder som inte själva har resurser till detta. Sydkorea och Schweiz har tagit på sig ansvaret för att driva processen framåt och vara värd för de inledande mötena. Men än så länge finns inga löften om pengar till fonden och ingenting är klart kring hur den långsiktigt ska finansieras.
Inför mötet var Kyotoprotokolets framtid oviss. Nu lever det vidare fram till dess att ett nytt bindande avtal är på plats, vilket måste ses som en stor framgång för EU som åkte till Durban med den föresatsen.
I den paketlösning som slutligen klubbades igenom i Durban var den nya färdplanen den största framgången. Det menar Daniel Engström Stenson på den grön-liberala tankesmedjan Fores som följde förhandlingarna på plats.
— Den har fått med sig länder som ställt sig utanför Kyotoavtalet och gått ifrån uppdelningen mellan rika länder som ska minska utsläppen och fattiga länder som slipper, det är en stor framgång. Men risken är fortfarande att det inte blir något avtal 2015, på samma sätt som planerna från Bali kollapsade i Köpenhamn, säger han till MiljöRapporten Direkt.
I en rankning av de tre delarna från Durban, ser han den gröna fonden som näst viktigast eftersom pengarna kan användas till att faktiskt minska utsläppen i utvecklingsländerna.
— Slutligen var Kyotoprotokollets förlängning ett krav från u-länderna för att gå med på färdplanen, men bidrar i sig inte till några minskade utsläpp. Protokollets förlängning innebär dock att det blir enklare för CDM att fortsätta. Det ska även påbörjas arbete med nya, större marknadsmekanismer som komplement till CDM.
FOTO: Ulf Berglund och Daniel Boman




