Det finns ett stort intresse för miljökompensation, att som exploatör gottgöra för de miljövärden som skadas vid olika projekt, bland kommuner, konsulter och handläggare. Men kunskapen hur det ska göras är bristfällig, trots att miljökompensation finns inskrivet i svensk lagstiftning. Det visar studier från SLU som undersökt hur miljökompensation i dag används och framgår av den nya boken "Att förstå miljökompensation". Boken visar att miljökompensation riskerar att missbrukas för att legitimera olika projekt, i stället för att för att utveckla vardagslandskapet och gottgöra för skadade naturområden som det är tänkt. — Det finns i dag allt för få rekommendationer för miljökompensation. Risken är att de uteblir eller görs i för liten utsträckning, trots att det finns inskrivet i miljöbalken, säger Jesper Persson, bokens författare och docent i landskapsplanering vid SLU, till MiljöRapporten Direkt.
Synen på miljökompensation visar sig även variera mellan olika yrkeskategorier, där framförallt två grupper utmärker sig; biologerna, som vill undvika att manipulera naturen för mycket, och landskapsarkitekterna, som vill maximera nytta och skapa natur.