Statligt finansierade NGO:er inte trovärdiga
Bland alla förkortningar som numera dominerar inom miljö- och hållbarhetsdebatten är NGO:er en av de vanligare. Med uttrycket brukar man syfta på en frivillig eller ideell organisation som arbetar med frågor som rör miljö eller mänskliga rättigheter. I det policydokument som ska styra organisationen Swedwatch lyder första meningen ”Swedwatch är en ideell förening som är religiöst och partipolitiskt obunden” . På hemsidan listas de organisationer som står bakom Swedwatch: Svenska Kyrkan, Svenska Naturskyddsföreningen, Fair Trade Center, Utbildning för biståndsverksamhet (UBV) och Miljöförbundet Jordens Vänner. Organisationens syfte är att granska effekterna av globaliseringen, det vill säga bevaka och påtala eventuella missförhållanden som sker hos svenskrelaterade företag utomlands.
Inget fel med det, det behövs förstås granskning, även om Swedwatch ibland har visat mindre god förståelse för hur verkligheten ser ut utanför Sverige. Organisationen brukar betrakta hög facklig organisationsgrad som något positivt, men att arbetare i Kina eller Vietnam inte är med i fackföreningen, behöver inte betyda att det råder sämre förhållanden på fabriken. I kommunistiska länder är fackföreningar regimens förlängda arm, och betraktas ofta – med rätta – med stor skepsis från de anställdas sida. Månadslöner i lågkostnadsländer ser horribelt låga ut med svenska mått mätt, men kan i det landet innebära tre mål mat om dagen, ett hus byggt med tegel och skolgång för barnen. Den enorma tillväxt som sker i stora delar av Asien äger rum med hjälp av hårt arbete och utländska företags direktinvesteringar och ritar för närvarande om den ekonomiska världskartan. De innebär en dramatiskt höjd levnadsstandard, utbyggd hälsovård och ett bättre liv för många människor.Det innebär dock inte att allt är bra. Att granska hur svenska företag följer sina uppförandekoder och sköter sitt miljömässiga och sociala ansvar är en viktig uppgift. Men frågan är vem som ska göra det? Swedwatch är egentligen ingen NGO, utan vad som internationellt brukar kallas en GONGO – Government Organized Non Governmental Organization. Att regeringen skurit ned pengarna till Sida visar nu med blixtbelysning att den svenska staten finansierat en lång rad organisationer som i samhällsdebatt och media framträder som ideella folkrörelser, men i själva verket består av tjänstemän som får sina löner nästan helt betalda av skattebetalarna. Kanske är tiden mogen att renodla granskarnas roll. Exempelvis kan organisationerna bakom Swedwatch betala för verksamheten och därmed finansiera en vakthund på egen hand – Svenska kyrkan och Naturskyddsföreningen är inte fattiga. Dessutom kanske Swedwatch och andra granskare kan få betalt av branscher eller företag som vill ha en extern utvärdering. Eller så kan staten inrätta en ny myndighet med uppgift att granska svenska företags uppträdande utanför landets gränser.