Den andra bilden är från Svenska Dagbladet den 31 mars i år; biståndsminister Gunilla Carlsson försvarar den svenska regeringens bidrag med två miljarder kronor till Världsbanken som finansierar det som ska bli Afrikas största och världens fjärde största kolkraftverk, Mepudikraftverket i Sydafrika. Färdigbyggt kommer det att få en effekt på närmare 4800 megawatt, vilket motsvarar hälften av produktionen i svenska kärnkraftverk. I full drift kommer det att släppa ut 25 miljoner ton koldioxid om året, vilket motsvarar hälften av Sveriges årliga utsläpp. Biståndsministern poängterar att Sydafrika har en stor och fattig befolkning som behöver energi.
Det gemensamma i de båda bilderna är att det är svenska skattepengar som är med och finansierar. Å ena sidan rader av informationsprojekt för att sänka utsläppen i vardagslivet, å andra sidan lån till kolkraftverk som redan från första veckans utsläpp raderar bort alla svenska klimatpiraters insatser under årtionden. Motsägelsefullt, javisst. Och i blixtbelysning det som gjorde att mötet i Köpenhamn blev resultatlöst. Det handlar inte bara om USA och Kina, stora delar av världen som växer så det knakar - Asien, delar av Afrika, oljeproducerande Mellanöstern och gasrika Ryssland - är inte ett dugg intresserade av att koldioxidbanta. Denna motsättning måste alla som är seriöst intresserade av en global klimatpolitik förstå och hantera. Klimatpiraterna i Borlänge och Falun bör inte ligga vakna på natten av oro för sin matkonsumtion eller att de skjutsar barnen till fotbollsträningen. Om inte annat kommer de att kunna sänka sin elräkning. Det är ju inte heller så dumt.
FOTO: Ulf Berglund och Daniel Boman




