
Det statliga stödet för hållbara städer är ineffektivt, anser Eva Samakovlis.
- Satsningen är inte kostnadseffektiv eftersom den fokuserar på tre olika mål. Hade styrmedlet begränsats till att uppnå ett mål i form av minskade koldioxidutsläpp skulle det vara mycket lättare att prioritera var pengarna kan användas bäst, säger Eva Samakovlis.
Genomgången av ansökningarna till hållbara städer visar att bidraget varierar mellan 0,4 och 7,6 kronor per kilo koldioxideffektivisering för investeringsprojekten.
- Jämfört med andra åtgärder är det en hög siffra och inte något kostnadseffektivt styrmedel. Att till exempel höja koldioxidskatten i samma storleksordning skulle få betydligt större effekt.
Dessutom tror Eva Samakovlis att det är en glädjeprognos.
- Jag kan tänka mig att koldioxidminskningen är överdriven eftersom det finns problem med incitamenten. Risken är att det blir ett sämre utslag när projekten genomförts.
Hon ser dock att projektet fått andra positiva effekter, till exempel byggs gemensamhetsutrymmen för att möta de sociala målen.
- Problemet är att de målen inte är kvantitativa och svåra att väga ihop med mål om utsläppseffektivisering. Det bästa vore att satsa på ett mål i taget.
För att pengarna ska göra nytta är det också viktigt att inte investera i projekt som omfattas av andra styrmedel, eller står på egna ben.
- 70 procent av Offrot-stödet gick till exempel till investeringar som skulle ha genomförts ändå. Endast 30 procent ledde alltså till nya åtgärder. Lägg pengarna på projekt som inte är lönsamma i sig själva, annars leder det bara till att företagen tjänar mer pengar, säger Eva Samakovlis.
FOTO: Ulf Berglund och Daniel Boman




